Jag var iofs inte född 1959, men pappa har berättat typ tusen gånger om den där natten och radiosändningen som alla satt som klistrade och lyssnade på.
Många år senare, på 1990-talet, intervjuade jag själv Ingemar Johansson för ett radioprogram jag gjorde då ("Backspegeln", Sveriges Radio Malmöhus, 1994-1995). Det var just på årsdagen av den legendariska matchen på Yankee Stadium. En ojämn årsdag, och han hade faktiskt helt glömt bort att det var den dagen nu när jag ringde upp. Man går ju inte alltid och tänker på det längre liksom, tyckte han. "Men nu när du påminner mig får jag ju fira lite", skrattade han. Han var så himla go och trevlig.
Den här intervjun gjordes innan han blev sjuk av sin demens och jag fick honom att berätta hur det var den där gången, vad han kände och tänkte när han gick upp i ringen, vad han mindes från själva matchen, och hur det var sedan efteråt. Det var underbart att få höra allt detta så där från honom själv...
Det är förmodligen också den bästa radiointervju jag någonsin gjort. En sådan där man bara satt och gapade och tittade på bandspelaren ibland för att försäkra sig om att allt verkligen gick in bra på bandet. Får väl se till att leta upp den och lyssna... Var jag nu gjort av det bandet... Hmm...
Jag ska hylla dig idag, Ingo. Du var den störste... Ingen har betytt mer än du för svensk boxning.
(Fotograf okänd, men faksimilen är från "Se 40 år, Triumf och tårar, De mest dramatiska ögonblicken i svensk idrott", från min samling av boxningslitteratur)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar