Höstpromenaden

Idag har vi varit på en härlig tur, SRRS Skånes ridgebackpromenad på Skäralid!

Jag beslöt att vi skulle hänga med på den långa rundan, 8 kilometer upp och ner i den vackra dalen i Söderåsens nationalpark. Det var ganska jobbigt första sträckan, eftersom det var frostiga löv på spångarna. Lägg till en 40 kilos vild, dragig hund som fortfarande tror att han är valp och blir sjövild i alla spännande miljöer...

Jag stukade ett lillfinger rätt illa redan på parkeringen kan jag avslöja...

Men sånt får ju inte stoppa äventyr!


Fröken Polkus är extremt "hemmavan" på Skäralid. Matte Åsa, som jobbar här, var dagens guide och tog oss runt. Jag fick låna och testa hennes midjebälte för min ystra sjuåring, och det var en hit, en sådan ska jag ha! Trodde aldrig det skulle funka på Tyler, men det gjorde det faktiskt.

Gott om spännande balansställen för dom fyrbenta. Men betalt vill dom gärna ha för sina konster, förståss. Köttbulle hit! Nu!!

Tyler spanande in att Polkus hade fått betalt... Och han väntade inte på sin matte nä...


Solen bröt fram så fint när vi hade kommit upp på bergskammen. Tyler hittade en pinne.

Polkus hittade också intressanta grejer...

"Måste kolla jag med...", sa Tyler. (Vad var det nu igen? Hjortkranium? Eller var det rådjur..?)

Naturen är så vacker så man nästan glömmer att det är deppe-november.

Tyler fick ett busryck och skulle leka med mig...

Åsa pekade över till Kopparhatten.


...och så var vi framme vid det magiska Hjortsprånget! Jag vågade bara ut halvvägs. Brukar inte banga för sånt här, men jag kände mig lite hungrig och mör, detta var ju efter typ sju kilometer, så nä tack, inte idag... Men en och annan travade modigt ut. Det är alltså stup på båda sidor den lilla stigen ut där. Jag gick till trädet på mitten efter staketet, sedan så lade jag i backen...

Tyler spanade på forsande vatten när rundan var slut, när vi gått nerför den branta backen ner till slutpunkten, och var tillbaka där vi började.

Sedan spanade han på korv resten av SRRS-träffen...
Mysig avslutning med korvgrillning och ännu mera trevligt hundprat. Tack alla för en supertrevlig dag! Särskilt tack till Åsa såklart!

Den här långa rundan vill jag gärna gå i vår också!

Ett Yeti-spår och jättesök

Får väl börja med det nyaste nytt (när jag bloggar så dåligt haha) och berätta att Tyler igår gjorde sin officiella debut i bruksspår på Hörby BK. Och det gick kalas, vi blev godkända med 178 poäng! Det räckte faktiskt till en fjärdeplats av 12 startande ekipage, just utanför prispallen.

Det är jag faktiskt nöjd med, med tanke på att vi bara tränat bruksspår sedan i somras. Jag har ju akut slagit över och bytt kurs i tävlingssammanhang från brukssöket efter anmärkningar om att "hund agerar för mycket på egen hand", det vill säga rusar iväg och markerar figgarna utan att jag hinner eller ens kan stanna honom med jämna mellanrum snyggt och lydnadsmässigt mitt på stigen, som man ska och måste för att få bra betyg.

Egensinnigheten och denna ivern är ju egenskap han har från sitt specialsök, och då kanske jag ska låta honom få vara mer på egen hand, som han får i bruksspår mer än i brukssök. Kanske är bruksspåret helt enkelt en bättre kombination med specialsöket, det är iaf mina tankar och gissning just nu.

Vi har också, förra helgen, hunnit med Hällefors och HundCampushelg! Upp för att fylla på med lite nyttig vidareutbildning och träning på allt möjligt. Jättekul, tycker både jag och Tyler!

Och efter 60 mils resa är det så skönt att göra sig hemmastadd på vårt favoritställe, underbara hundvänliga vandrarhemmet Älghornet! Tyler stretar och drar hela vägen in och till "sitt rum", där vi brukar bo.

Redan samma kväll körde vi sedan igång med teori och upplägg för helgen. Full fart under maxade dygn! Och på HundCampus drar han också runt som besatt. Vissa rum, som där labträning görs på plattformar och sökbanor, försöker han alltid glatt dra mig in i, vare sig vi ska dit just då eller inte...

En stor del av helgen ägnades åt Tylers eget specialsök, sök efter preparat av avlidna. Här är vi uppe på en stor vindsvåning som ska sökas av.

Ett första preparat hittas och markeras när vi patrullerar inne bland hyllorna. Men här finns kanske fler, så det är bara att leta på och söka av sektion för sektion. I den här situationen föredrar jag att jobba med honom i koppel, eftersom det annars kan vara svårt att med hänsyn till vinddrag och annat i ett sådant här tajt men stort utrymme (tajt för alla hyllor och gångar) vara helt säker på att alla sektioner blir exakt lika noga avsökta. Släpper jag honom lös på frisök, som ofta annars när jag ser att han har något i nosen, kan arbetet i ett sådant här fall sannolikt ta mycket längre tid.

Med kännarmin skrider han till verket igen in bland alla hyllorna. Det är jättekul att se hur han jobbar när han ringar in sina fynd!


"Här var det mer grejer, matte!" Tyler har hittat preparat uppe i en hylla som han stolt vill visa och markera.
Så var det Friskvårdsdags för alla! Det måste man ju också ha! Tyler såg lite fundersam ut först när han kollade vad Håkan höll på med. Men eftersom han är från Eskilstuna, Håkan, så kände vi oss såklart trygga! Tyler visade sig ha en liten ansträngning i nedre ryggdelen, förmodligen efter en rejäl vurpa i söket helgen dessförinnan. Det fixade Håkan till galant!

Håkans hund Märta går på doping. Ja alltså, hon söker och markerar dopingpreparat.

Läcksök stod också på schemat under helgen. Läcksök är bra träning i specialsök inte bara för att kunna söka läckor rent praktiskt, gas et.c., utan också för att hunden tränas med ännu en metod att alltid söka efter källan, där doften kommer som allra starkast ifrån. Nödvändig kunskap, vad man än har för grundinriktning i sitt specialsök, vilket ämne hunden är inställd på.

Trots att vi inte tränat läcksök en enda gång sedan vi gick grundutbildningen visste Tyler direkt vad det handlade om, utan minsta lilla påminnelse. Så jag befann mig plötsligt i en situation där jag åkte kana i mina gummistövlar i grustaget efter hoppeskutthunden! Han mindes allt och rusade glatt järnet mot alla läckor, så det var bara att hänga på...

Så var det dags att packa sig hem i hundcontainern söndag eftermiddag. Lång väg, mycket kentig sådan iaf! hehe

Massa höst tog vi som synes med hem också... Håhåjaja... Men den gör sig finare häruppe i Bergslagen än i Skåne va? Inte massa vindpinade slättland heller...

Att presentera ett svin (och en flock zebror och massa retstickor till lemurer...)

I dag styrde vi "lediga-dag"-bilen mot Ystad Djurpark med Kent och Broder Daniel som sällskap för bästa sommarfeeling, lovely!

Tyler var alldeles vild av glädje och stormade in från parkeringen (kände säkert alla spännande lukter!). Han hann rulla sig i gräset av lycka minst fem gånger innan vi nådde entrén...

Men i djurmötena var han mild och blid, som vanligt. Nyfiken men försiktig och snäll. Och dom flesta djur ville faktiskt fram för att hälsa på den där snälla ridgebacken.

Ganska varmt var det också. Men Tyler är lättvattnad... ;-)

Höns och kalkoner är skojiga flaxiflaxsaker. Här kan man stå och glo ett tag.

Och vad har vi här då..? Nyfikne Tyler försöker se något... Vad kan där finnas..?

"Hmm... Något är här, jag känner lukten... Kan det vara ett svin?"

"Åhå ja, var det så det var? Inte bara ett, utan två svin! Två Linderödsgrisar som låg och pustade. Tyler väntade och väntade, men dom kom aldrig upp på benen, tyvärr. Han kunde stå där hur länge som helst. Två gånger var vi där inne, för han ville in där igen när vi gick förbi huset nästa gång igen på djurparksrundan.

Aporna var lustiga att kolla på. Som ekorrar modell större svingade dom sig fram och tillbaka. Något att rynka pannan över och fundera...

Här är vi inne hos grisarna igen. I boxen bredvid fanns det getter. Mycket närgångna var dom, och Tyler fick sig en puss till och med! Han ryggade snabbt tillbaka... Huga!

Sedan kom vi till favoriten. Akut kärlek. En zebra!

Och en till! Dubbelt så skoj!

Och en till!! Alla zebrorna kom stormande till Tyler!

Det lustiga var att dom fann varandra i någon sorts pakt. För dom fyra zebrorna följde Tyler närgånget hela tiden när vi gick längs staketet - och han trivdes med dom. En annan djurparksgäst gissade att det var något genetiskt hokuspokus, att dom kanske känner igen och är trygga med varandra. Ridgeback som skydd mot lejon, typ..? Intressant teori... Något var det i alla fall med den här kemin.

När vi gick och satte oss för att fika kom zebrorna igen och kollade efter sin vän...

Strutsarna som vi kom till sedan var dock inte så närgångna av sig.

Intressant halsföring på vänstra strutsen som käkar mat...

Och när vi skulle kolla på dom här bjässedjuren så råkade dom ju förståss vara i samma hägn som Tylers kompisar, som glatt kom ångande igen..!

Lemurerna for först som skållade troll år alla håll när Tyler kom till deras bur. Men sedan när dom märkte hans lugn blev dom alldeles tossiga och började fara runt och tävla om att komma honom närmast...

Riktiga små retstickor! Såg helt vansinnigt roligt ut! Dom klättrade fram och tillbaka på den smala muren framför hans nos och klängde ovanför honom på nätet... Oavbrutet. Övrig publik fick sig ett och annat gott skratt över detta lemurfnatt.

"Puh, nu går det runt i mössan av alla grejer jag sett!" Tyler grävde sig en liten svalkande grop i gruset vid trädet. Även det ett intressant genetiskt Afrika-arv! Så gör han ofta i sand och jord och grus. Bästa sommarbädden.

Och så tog vi varsin svalkande glass på allt detta. Hit ska vi åka igen, det var ett riktigt lajbans ställe!

En plats i solen

Helgen har naturligtvis till största delen ägnats åt Kent och nya albumet, en fantastisk liten pärla som landade samtidigt som sommaren... Underbart, verkligen! Stor njutning för midsommarhelgen!

Men i morse var det dags för tidig uppstigning 06 och packa ryggsäcken. Kluring-Tyler är alltid vid dörren så fort min träningsväst är på. Då ålar han sig blixtsnabbt ur täcket och är ute vid hissen före mig. Han vill inte missa något som kan ha med träning eller tävling att göra.

Vi skulle på den stora Ridgeback-Specialen på Järavallen. Och vi skulle tävla i tävlingslydnad, eftersom det bara fanns det att tävla i och tyvärr inget bruks. Så jag har på en månads tid, sedan jag bestämde mig, försökt ställa om Tyler på tävlingslydnad och inte brukslydnad. Det skiljer på några kritiska punkter, och inte ens några momenten som heter lika, utförs helt lika. Lite jobbigt.

Det gick väl sådär kan jag säga. Inget vidare. Platsliggning skulle han plötsligt inte alls göra idag. Han lade sig fint som vanligt, men när jag gick iväg så hörde jag plötsligt det svaga tingeling-ljudet från brickan i hans halsband, och vem gick väl fot så fint där vid sidan av mig om inte herr Tyler... *grrrr*

Så då ska man fortsätta programmet med en nollad platsliggning. Och det vet alla som tävlat sedan dom nya reglerna i tävlingslydnaden kom 2007 hur kul och lätt det är, va? Det fixar man inte. No way.

Tyler gjorde också en "klassisk ridgebackrad" som vi kallar det. Det vill säga antingen gör man det och gör det på 10 poäng, eller så gör man det inte alls, och då blir det 0 poäng... 127 poäng tror jag vi fick ihop (? hittar inte lappen) Inte mycket att glänsa med nä. Tiorna satt på inkallning och hoppet och något mer. Han brukar ju smälla till och vara perfekt på just dom snabba fartiga sakerna, när han får springa och hoppa och hämta saker och sånt.

Här står våra brukssök-kompisar Camilla och Kito och jag och Tyler så fint som fyra och femma, nedanför prispallen. Nä, tävlingslydnad är inget för oss bruksgubbar. Vi vill ha skott runt oss och göra lite andra saker på appellplan vi, budföringar och sånt lajbans!

Fast nu var ju inte vi där för att tävla tävlingslydnad i huvudsak. Dagens viktiga uppdrag var att hämta hem vårt pris som Årets Brukshund 2009... Det var ju den glansen vi skull sola oss i, och det gör vi så gärna! Det var för övrigt andra året i rad vi fick detta pris, så det känns extra gott!


Knasgubben och jag poserar med fina rosetten.


Tyler hade en toppendag bland alla snygga töser. Det var ju damernas dag idag på Ridgeback-specialen, bara tik-klasser i ringen. Här får bruks- och buskompisen Malaika en grattispuss till sin fina placering, 8:de bästa tik totalt! Kul!

Haha, kolla tungan är nästan lika lång som rosettbanden!

Och så hem på eftermiddagen i stekvärmen för att fixa till och inviga min nya egenbyggda grill (som är så ful så den endast visas upp för dom som kommer på grillmiddag) på kolonin. Kents nya på hög volym som soundtrack hem såklart. Solklart underbart.

Tack alla för en jättefin dag i solen! Så himla kul att träffa alla goa gamla ridgebackkompisar! Och jag glöder som röd vete kan jag säga... Den tog bra den platsen i solen i dag...



(och röd vete är en färgbeteckning för rhodeisan ridgeback)

Midsommar 2010

Bilden talar för sig själv. Här är Kent-koma som gäller just nu. I megaformat.

Kents nya släpptes tidigare än vad som var sagt, en fantastisk present! Ett jäkligt bra album dessutom!