Ulon-Hills Leo The First A'Savon

Här är han nu - Ulon-Hills Leo The First A'Savon. Den här killen har nu bott med mig och Tyler sedan augusti 2011. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag varit en "bad blogger" så länge nu. Det tar tid att träna två duktiga sökhundar, så är det bara. För naturligtvis går unge herr Savon i Tylers fotspår och utbildas i sökarbete.

Savon är döpt efter den legendariske boxaren Felix Savon, olympisk trefaldig guldmedaljör från Kuba. Och tro mig, den här gossen kan också boxas... haha... Klart man måste träna in det som ett kul trick med ett sådant namn!

Savon har varit med mig och Tyler i skogen sedan han var åtta veckor. Han gjorde sina första sökövningar 11 veckor gammal. De här bilderna är från hans allra första lilla "hitta-övning" i Klåveröd, september 2011. Sök är väldigt bra för att stärka det sociala samarbetet, både med föraren och med andra människor, de figuranter som den unga hunden ska ta sig ut till.  

Ja, så tränar man på, vecka efter vecka, och plötsligt är hunden snart ett år och jätteduktig på sök! Här tränar vi med Malmös SBK-avdelning, i början av juni 2012. Sök tar som sagt otroligt mycket tid. Särskilt om man ska hålla igång två hundar ja...

Tyler, 11, är fortfarande i arbete. Den här bilden är tagen på ett jobb han var ute på i somras. Han är en seg kämpe den här gubben, stark, envis och i prima kondition. Han är väldigt rolig att jobba med, en underbar arbetskamrat.

Här är Savon och jag vintern 2013. Ja, just det ja, vi har ju flyttat till Småland också! Här trivs vi toppen! Massor av skog och mark! Perfekt för sökhundsträning!

Savon har nu också hunnit tävla i sök tre gånger. Han gör mycket bra ifrån sig i sökrutan, där kan vi skryta med toppoäng faktiskt. Men sedan ska man ju klara ett lydnadspass också på en och samma tävlingsdag, och njaaa..., där har vi lite kvar att fila på. Så vi är tyvärr inte uppflyttade ännu från appellen. Vi hoppas att det kan bli av nu nästa år. Tävlingssäsongen tog slut för min del redan i augusti pga en retlig fotskada som dök upp och krävde operation och gips.

Men jag hann visst göra ett blogginlägg nu då, alltid något. Så nu är unge herr Savon äntligen presenterad på bloggen! 

The Champ

Den störste svenske idrottsmannen genom tiderna har lämnat jordelivet.

Jag var iofs inte född 1959, men pappa har berättat typ tusen gånger om den där natten och radiosändningen som alla satt som klistrade och lyssnade på.

Många år senare, på 1990-talet, intervjuade jag själv Ingemar Johansson för ett radioprogram jag gjorde då ("Backspegeln", Sveriges Radio Malmöhus, 1994-1995). Det var just på årsdagen av den legendariska matchen på Yankee Stadium. En ojämn årsdag, och han hade faktiskt helt glömt bort att det var den dagen nu när jag ringde upp. Man går ju inte alltid och tänker på det längre liksom, tyckte han. "Men nu när du påminner mig får jag ju fira lite", skrattade han. Han var så himla go och trevlig.

Den här intervjun gjordes innan han blev sjuk av sin demens och jag fick honom att berätta hur det var den där gången, vad han kände och tänkte när han gick upp i ringen, vad han mindes från själva matchen, och hur det var sedan efteråt. Det var underbart att få höra allt detta så där från honom själv...

Det är förmodligen också den bästa radiointervju jag någonsin gjort. En sådan där man bara satt och gapade och tittade på bandspelaren ibland för att försäkra sig om att allt verkligen gick in bra på bandet. Får väl se till att leta upp den och lyssna... Var jag nu gjort av det bandet... Hmm...

Jag ska hylla dig idag, Ingo. Du var den störste... Ingen har betytt mer än du för svensk boxning.
(Fotograf okänd, men faksimilen är från "Se 40 år, Triumf och tårar, De mest dramatiska ögonblicken i svensk idrott", från min samling av boxningslitteratur)