Om en tunnel i ljusets slut

Idag har Tyler varit hos sin kloka syrra Zelma och lärt sig springa genom tunnlar. Han, som gladeligen krälar i husgrunder och andra trånga naturutrummen i specialsök, har aldrig riktigt förstått vitsen med att krypa in i tygtunnlar och sånt om där inte finns något att söka efter. Om man bara leker, liksom...

Men idag i syrrans äventyrslab gjorde han både det ena och det andra bara för lek. Fast han ser alltid lite betänksam ut, typ som "vad ska det här vara bra för?". Han söker mig med frågande blick efter varje grej. Men riktigt kul hade han, hela eftermiddagen med syrran och sin nya lilla släkting, Heika.

Heika dänger på honom med tassen för att få leka och då och då lyckas hon faktiskt få fart på honom. Då blir det hopp och skutt och spring ett tag tills morbror får nog och låter moster Zelma ta hand om battingen...

Lite specialsökträning blev det också för Tyler. Jätteintressant att se doftspridning i vintervindar som tränger inomhus! Man ser direkt när han får något i nosen som ska följas upp från det håll vindfånget kommer...

Tack för idag allihopa i flocken! Mycket lärdomar om allt möjligt, som vanligt!