Dagens sökruta visade sig vara på ett ställe som jag hade glömt var det var. Ett ställe jag velat komma till igen, men glömt hur man kom dit och var det ligger och vad det heter. Jag har varit där en gång förut ute på sök med Tyler, för tre år sedan, hösten 2006. Så när vi kom fram till den lilla parkeringen kände jag genast igen mig, en magiskt vacker plats med höga klippor och en djup ravin. Sånt som man knappt tror finns i Skåne. Men Söderåsen är verkligen fantastiskt och dramatiskt vackert. Och Vargadalen är ett häftigt ställe!Vi hade sökrutan så att vi fick med en fin ravin på ena sidan. Tyler tyckte det var spännande att få ränna där. Den sidan var han jätteduktig på, knatade pigg och villig ner och upp och över stockar och stenar i fina slag. Det är precis som om han gillar utmaningen i det. Han jobbar som bäst då.
På den andra sidan sökrutans mittstig var det lätt sluttande mark och ganska öppet med gles tallskog. Där lät jag mig tyvärr luras in i den förbjudna dubbelkommando-fällan... Men, men, det är bara att knota på med kravbiten i lydnadsskicken och ännu mer gott humör i såna situationer...*puh*...Efter dagens sökomgång gick vi ut på tur för att se Skogssnuvan. Hon ska visst bo där i en grotta i Vargadalen. Men si, det var lite svårare att hitta än figuranter. Den gäckande Skogsnuvan höll sig envist undan för herr Lejonhund... Men det var väääldigt mörkt och dimmigt på Söderåsen idag, så hon kan ju ha varit där... (se länk)
Ingen varg hade förirrat sig till Vargadalen heller. Det sägs att stället heter Vargadalen just för att Skånes sista varg sköts här på 1800-talet, och ska den där vargen som gäckat runt i södra Sverige i höst slå sig ner någonstans borde kanske Vargadalen kunna passa...
Men vi kommer tillbaka och kollar läget igen någon annan gång.Väl hemma sedan på eftermiddagen var det gott att få krascha i soffan med lejonet och sköldpaddan, tyckte Tyler...
Så här trött blir man efter en heldag i sökskogen. Även jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar