Ett Yeti-spår mot gott nytt år... typ...

Max 500-läge va? (Månen hänger lågt
över allt du tror du såg...(J.Berg))

Ena dagen färdas man med soluppgång, andra med månnedgång...

Tyler och jag avslutade året med att träna sök uppe i Sibirien i dag, utanför Ängelholm. Fruktansvärt kallt, låg på mellan -8 och -10 grader därute vid havet. Det krävdes mycket kläder, mössa och vantar kan jag säga...

Men det var magiskt vackert att se månen gå ner och solen gå upp så här årets sista dag.

Herr Tyler var också på magiskt humör, ivrig att få en träff med alla goda hundkamrater, två- och fyrbenta.
Han är så pigg och glad denna sökkillen. Här fick jag faktiskt honom att posera lite, han som hatar när jag plockar fram kameran. Men här under uppvärmingen innan det var vår tur i sökrutan var han på tårna och så laddad att få på sig sin sökväst så då gick det visst bra.

Sedan låg han som en rem i skogen. Jag efter. Stranded... Jag kör alltid lösa påvis under träning, låter honom ta sig ut till figgarna okopplad utan mig efter att han markerat dom. Inte en chans man utsätter sig för att bli omkulldragen i vinterhalkan av denna ivrige starkoxen... Huga, nejtack.

Här har Tyler hittat Katinka långt in i gransnåren. "Hon får min goaste nyårspuss", sa Tyler och smackade till lite blygt i samspråk över några vildsvinskorvbitar...

Gott Nytt År önskar vi djupfrysta iskalla typer...

Mordkondis

Solen gick upp så fint i dag när jag åkte med tåget från Malmö tidigt på morgonen till Ystad för att jobba och rapportera från ett av årets sorgligaste rättsfall, en mordrättegång.

Lyssnade på Kent i ipoden, senaste plattan förstås, som är så sorgligt vacker och fin. VFS (Din vän pessimisten) bröt fram så fint samtidigt som solen gick upp över de iskalla sydskånska åkrarna utanför Skånetrafikens smutsiga fönster...

Efter direktrapporteringarna från rättegången gick jag och satte mig och skrev klart hela artikeln på Fridolfs konditori. Där var jättefint och mysigt. Åt en sillmacka och drack kaffe vid datorn. En kollega från Ystads Allehanda hade rekommenderat stället för mig. Han sa också att kondiset, förutom att det är en liten pärla, är känt från Wallander-filmerna.

Kändes lite bisarrt att sitta just där och skriva om... mord... hmm...

Vid ett av borden bredvid satt några lokala boys och pratade om tatueringar och thailändska sexiga flickvänner... Hur man behåller och sätter dom på rätt plats bäst. Vilket som gällde vilket orkade jag inte riktigt sätta mig in i...

Skrev klart och tog en påtår kaffe med mig ut i vinterkylan och gick till tåget.

Kallt kaffe.

Tylers adventskalender

Det är roligt att försöka ställa till det för Tyler, försöka lura honom med listiga gömmor. Vi har liksom en liten adventskalender i år med dolda minipreparat.

Här hade jag gömt en tuss med en liten ynka bloddroppe på i nyckelhålet. Just dörrar, trösklar och liknande är alltid bra och intressant att slänga in som extra utmaning då och då. Syftet är att man ska veta att hunden söker redan från startpunkten när den släpps in i ett rum och inte bara rusar rakt in i ett rum, ivrig att söka, och missar det. Det gäller att vara med i matchen från början, ha nosen på redan vid inträdet i det rum eller område som ska avsökas.

Min lille tokige expert är dock svår att lura i fällor. Han är verkligen supernoggrann och har ett oerhört tålamod. Envis som... tja, en ridgeback!

Han har nosen på från start och missar aldrig något. Alldeles vild blir han när han har vittring, men ändå lagom behärskad och gör fina frysmarkeringar (sätter sig ner vid fynd).

Här är det skallmarkering på gång, avslutningsvis. Markeringen ska ske just vid källan, det är också viktigt. Vid källan, men utan att vidröra den så att något förstörs.

En liten pyttig droppe blod. Så kul man kan ha i juletid ja...

God Jul önskar gosegubben Tyler och jag alla bloggvänner!

Lägg dej snö...

Tyler är överlycklig för snön. Hela centrala Malmö ligger insvept i ett jättebomullstäcke. Han är helvild och ska fram överallt. Slår bara ner på takten om vi kommer till ställen där dom saltat gatorna, för det svider som satan i hans tassar.

Om jag hade lite kraft kvar skulle slippa ha spikskor och strypkoppel när vi drar runt våra repor... Men jag vill ju inte bryta benet en gång till heller hahaha...

Här lyckades jag iaf få honom stå lite still en liten stund med snö på nosen.

I övrigt julpysslar vi här och gottar oss åt Musikhjälpen. Jag iaf, så himla nice med massa bra musik och bra programledare och inslag. Mäktigt. Och vi Kent-fans lyckades ju med gemensamma krafter få en alldeles egen stund och önskelåt tillsammans idag sista dagen. Det var extra stort...

Och det var ju min favvelåt just nu också! Härligt!

Lussehundar och lussekatter

Tappert väntade ett litet villigt lussetåg på att lördagskvällens luciabak skulle bli klart...

Tyler fick sedan göra sin insats och vara stjärngosse i sökskogen tidigt på Luciamorgonen. Gnistrande kallt och vackert var det uppe på Söderåsen.

I Klåveröd hade isen börjat lägga sig på sjön. Iskall, ja nästan djupfryst, blev man efter flera timmar i skogen. Men det är det värt! Finns inget bättre att göra en decembersöndag ju! ;-)

Försökte få Tyler att ställa upp på en bild vid vattnet efteråt. Men där var det stopp på stjärnglimtarna. Han visar alltid med stort ogillande att just jag inte får fotografera honom på sådana här poseringsbilder. Andra får mycket gärna göra det, men inte jag. Lustig hund.

"Så där ja, blää, nu får det vara färdigfotograferat för matten... Jag försvinner ur bild", sa Tyler.

Lejonhund i Vargadalen

Söndag morgon innan solen går upp. Sitter vid en avtagsväg upp mot Söderåsen och lyssnar på Kent och väntar på dom andra i sökgruppen. Hundidiot va? ;-)

Dagens sökruta visade sig vara på ett ställe som jag hade glömt var det var. Ett ställe jag velat komma till igen, men glömt hur man kom dit och var det ligger och vad det heter. Jag har varit där en gång förut ute på sök med Tyler, för tre år sedan, hösten 2006. Så när vi kom fram till den lilla parkeringen kände jag genast igen mig, en magiskt vacker plats med höga klippor och en djup ravin. Sånt som man knappt tror finns i Skåne. Men Söderåsen är verkligen fantastiskt och dramatiskt vackert. Och Vargadalen är ett häftigt ställe!

Vi hade sökrutan så att vi fick med en fin ravin på ena sidan. Tyler tyckte det var spännande att få ränna där. Den sidan var han jätteduktig på, knatade pigg och villig ner och upp och över stockar och stenar i fina slag. Det är precis som om han gillar utmaningen i det. Han jobbar som bäst då.

På den andra sidan sökrutans mittstig var det lätt sluttande mark och ganska öppet med gles tallskog. Där lät jag mig tyvärr luras in i den förbjudna dubbelkommando-fällan... Men, men, det är bara att knota på med kravbiten i lydnadsskicken och ännu mer gott humör i såna situationer...*puh*...

Efter dagens sökomgång gick vi ut på tur för att se Skogssnuvan. Hon ska visst bo där i en grotta i Vargadalen. Men si, det var lite svårare att hitta än figuranter. Den gäckande Skogsnuvan höll sig envist undan för herr Lejonhund... Men det var väääldigt mörkt och dimmigt på Söderåsen idag, så hon kan ju ha varit där... (se länk)

Ingen varg hade förirrat sig till Vargadalen heller. Det sägs att stället heter Vargadalen just för att Skånes sista varg sköts här på 1800-talet, och ska den där vargen som gäckat runt i södra Sverige i höst slå sig ner någonstans borde kanske Vargadalen kunna passa...
Men vi kommer tillbaka och kollar läget igen någon annan gång.

Väl hemma sedan på eftermiddagen var det gott att få krascha i soffan med lejonet och sköldpaddan, tyckte Tyler...Så här trött blir man efter en heldag i sökskogen. Även jag.

Blodspengar

Här ligger min kära "Sur-Tyler". Så här gör han om han misstänker att han inte ska få följa med mig ut genom ytterdörren och få träna med sina grejer, brukslydnad, brukssök, specialsök, rapport.

Slugt kollar han in vad jag plockar med för grejer och kläder. "Är det hundförarkläder eller klär hon sig för att gå på något juridiskt eller journalistiskt jobb..?" Tyler vet. Och hips vips när jag varit och duschat typ och kommer in i rummet igen så har han tagit de kläder som jag lagt fram, knölat ihop dom, och lagt sig med sur rygg mot mig.

Då får man buga och truga fint för att få fram dom igen. Och man känner sig så taskig...

Det är så han vill ha det, matte ska alltid ha lite dåligt samvete. "Skynda dig hem fort igen och gör saker med mig!"

Och så gör man ju det, förståss...

Av Tyler köper man tid. När han är trött och nöjd med att få ha gjort sitt då har jag det som lugnast och får jobba i fred. Några små små droppar blod gömda här och där är priset jag får betala. Blodspengar att köpa tid för av herr Tyler, en mycket arbetsglad specialsökshund.

Ganska billigt pris egentligen - och en fröjd att se på detta idoga jobb. Vi testar olika tider och molekylsönderfall, hur färskt blod han kan ta på olika bakgrundmaterial, tyg, papper, jord med mera. Jag skickar honom på kommando "leta, visa" och står alldeles stilla och bara njuter faktiskt. Han är minsann inte hösttrött, han!