Det här var den femte (och förhoppningsvis nu den allra sista operationen!) efter mitt tråkiga benbrott i januari förra året.
Allt har gått kanon, alla är så proffsiga och duktiga och snälla. Vi har verkligen en fantastisk sjukvård i Sverige. Som vanligt var ju också Kent med i ipoden som stöd när det var extra jobbiga stunder för en sjukhusrädd stackare som mig... (typ när det ska sättas epiduralblockad...ehhh...puh...)
Det känns mycket bra att vara hemma, även om jag såklart inte orkar så mycket nu första dagarna. Jag orkade iaf upp och skriva detta så jag kan hälsa och tacka för alla peppiga mail, sms, mms med mera. Tack tack tack, det har stöttat mig oerhört!
Tänk att en öppen fraktur är så komplicerade grejer..! Jag visste inte ens vad en öppen fraktur var när olyckan hände. Nu vet jag allt, typ...
Och så här ser en märgspik ut (känsliga får väl blunda...). Det här är den som byttes ut mot en ny grövre som ska ge mig en bättre säkerhet och hålla forever för allt mitt rännande i skog och mark med hunderiet och allt annat kul jag sysslar med. Det är med en sådan här man kan rädda komplicerade benfrakturer som min.
Ett litet (stort) mirakel va?
Den böjda grövsta delen ska vara uppåt och förankras uppe vid knät med skruvar genom hålen, den tunnare med skruvar nere vid fotleden. Allt i titan för en kevlarsjäl... ;-)Mumsig Valentindag till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar