Om hon hade hållt sig kvar i livet.
Min mamma dog utan att ha haft någon närmare kontakt med mig på väldigt många år efter skilsmässan från min pappa. Jag är uppvuxen med min pappa, the one and only. En hjälte, men det är en annan sak, en annan historia.
Jag vet faktiskt inte vad som hände med min mamma. Hon blev sjuk, deprimerad, whatever. Jag vet inte ens varför hon dog december 1999 ensam i sin lägenhet, om det var med flit eller ett misstag bland alla sina piller.
Men jag vet några saker:
Hon hade prydligt sparat det mesta av mina barndomssaker och massa fotografier på mig som barn i en låda. Hon hade till och med hunnit skriva några brev till mig strax innan hon dog. Hon ville träffa mig, förklara sig, lära känna mig som vuxen och ha kontakt med mig. Jag hann svara på hennes första brev och säga ja, och det är jag glad för. Då vet jag att hon fick lämna livet med ett positivt besked från mig, att det hon ville ju faktiskt var nåbart.
Och jag vet att vissa relationer är värda att hålla fast vid och våga ta steg, som hon gjorde. Vad som än händer, hur svårt det än är.
Annars sitter man ju bara där och får aldrig veta mer om vad det kan leda till.
Så dom här blommorna härhemma nu är för dig mamma.
Tack för mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar