Om du var här

Den här helgen skulle min mamma ha fyllt 70 år.

Om hon hade hållt sig kvar i livet.

Min mamma dog utan att ha haft någon närmare kontakt med mig på väldigt många år efter skilsmässan från min pappa. Jag är uppvuxen med min pappa, the one and only. En hjälte, men det är en annan sak, en annan historia.

Jag vet faktiskt inte vad som hände med min mamma. Hon blev sjuk, deprimerad, whatever. Jag vet inte ens varför hon dog december 1999 ensam i sin lägenhet, om det var med flit eller ett misstag bland alla sina piller.

Men jag vet några saker:
Hon hade prydligt sparat det mesta av mina barndomssaker och massa fotografier på mig som barn i en låda. Hon hade till och med hunnit skriva några brev till mig strax innan hon dog. Hon ville träffa mig, förklara sig, lära känna mig som vuxen och ha kontakt med mig. Jag hann svara på hennes första brev och säga ja, och det är jag glad för. Då vet jag att hon fick lämna livet med ett positivt besked från mig, att det hon ville ju faktiskt var nåbart.

Och jag vet att vissa relationer är värda att hålla fast vid och våga ta steg, som hon gjorde. Vad som än händer, hur svårt det än är.

Annars sitter man ju bara där och får aldrig veta mer om vad det kan leda till.








Så dom här blommorna härhemma nu är för dig mamma.

Tack för mitt liv.

Det finns inga ord

Nä, det finns inga ord för att jag inte sett Depeche Mode förrän i går kväll på Malmö Arena.

Underbara synthförfäderna. Hur kan det bara inte ha blivit av..?

Jag köpte allra första singeln 1981 och spelade den på fethög volym på studentkorridoren i Karlskrona där jag pluggade då, (lånade ut den och höll på att aldrig få tillbaka den!), har följt dom hyfs, men aldrig bemödat mig att se dom live... Ganska dåligt av mig.


Så mycket som dom har påverkat musikutvecklingen.
Så mycket som dom har påverkat min personliga musiksmak.
Så j*a bra dom var på Malmö Arena i går.

Så j*a trött jag är i dag.

Det finns inga ord nä.










Fantastisk och magisk scenshow, verkligen. Bästa numren enligt mig:
It's no good.
Personal Jesus.

Vilda Västan

Ibland har man bara sådan tur när man går ut den där snabba stressade hundrundan mitt på dagen mellan jobb och andra måsten. I dag träffade vi en av Tylers favorittjejer, vilda fröken Västan på en sådan snabbrunda...

Tyler är ganska sparsmakad när det gäller att leka med töser. Eller ja, alla brukar gilla honom och vilja leka med honom för han är en så blyg och snäll pojk. Men oftast vågar han inte riktigt släppa loss och tycker att damerna är för jobbiga. Då brukar han komma och gömma sig hos mig...

Men så finns det en och annan som verkligen når fram, dom som har det rätta vildstuket liksom... Lite lagom tuffa töser. Vilda är en sådan, och Tyler såg på långt håll att det var hon som kom med sin matte längs kanalen. Så det blev som synes ett mycket kärt möte...

















"Huga farlig vild tjej detta... Helt i min smak..."










"Så vilda goa fina tösen, nu tycker jag vi går hem till mig...", sa Tyler och tog tag i kopplet...
Något sådan måste han ju ha tänkt, va?

Nålens öga

Rena nålstickefesten denna veckan. Först var jag och fick svinvaccinspruta nummer två häromdagen, och i dag var det Tylers tur med en tripp till Djursjukhuset för att få årets laddning av rabiesvaccin, nobi-vac, ja allt vad det nu är, EU-pass und so weiter... Två sprutor bidde det för herrn.

Tyler tycker det är jättekul på Djursjukhuset. Full fart från den snöhalkiga parkeringen och in. Stackars mig med min ömma "hulk-arm", efter vaccinet.

Inne på Djursjukhuset finns det ju hur mycket som helst att titta på också, både i väntrummet och i shoppen. Tyler har alltid fullt upp där.








"Hmm... Skum typ det där..."

"Men här har vi något jag känner igen och kan mycket om!"

"Här finns nog någon Nina Ottoson-pysselgrej som jag inte har och som jag absolut behöver, matte!"







Eftersom veterinären uppmärksammade att Tyler visst drabbats av sin trista kycklingallergi igen tyckte jag så synd om honom så jag föll till föga och köpte ett nytt pyssel. ;-)

Sedan var jag och handlade lite annan mat till honom nu då. Stackars Tyler, han älskar ju kyckling...

Och just för ikväll hade jag ju gjort i ordning här hemma i köket för att laga min allra smarrigaste kycklingpaj. Han brukar alltid få några smakbitar kyckling när jag äter det. Jaha, slut med det nu då, och ingen kyckling i fodret.

Shake The Disease, säger jag bara.

Heavenly junkies

Tog en runda i hamnen idag. Kallt och blåsigt. Men det struntar ju den här typen i...

Tyler vill ju alltid gå långt och kolla på saker och detta är en av hans favoritplatser i stan. Oväsen och motorer, fartyg, lastbilar. Sånt finns det ju mycket därnere, tåg som kopplas loss, trailers som lastas på färjor, lotsbåtar... Och så klart också massa saker att hoppa upp på. Man får bara passa så han inte hoppar ner på båtar bara, för det vill han ju också förståss...

Och jag kunde stolt visa vägen till Finnlines färjeläge i djungeln av alla vägar när en kille stannade och frågade oss. Klart jag vet efter alla långa turer med Tyler...








Efter våra rundor i hamnen i snålblåsten styrde jag stegen mot Stortorget. Kom på att jag lovat mig själv att Tyler skulle få åka The Wheel, den där stora höga utsiktsgrejen som står uppställd där. Lika bra att slå till och göra det också i dag, annars är den väl nerplockad igen om några veckor. Den kom dit just före jul, så jag vet inte om det bara är en tillfällig sak. Hur som helst, en typisk "Tyler-grej"- högt, äventyrligt, och lite konstigt för en hundhjärna... Jodå, sånt är ju det bästa han vet, så det måste han bara få testa!


Vi blev fotograferade på väg in på The Wheel... Tyler ville som vanligt inte bli fotograferad och titta in i kameraögat när någon lockar på honom, han hade bråttom vidare och in på själva äventyret.

"Skynda dig nu, matte!" Tyler stormar iväg mot det himmelska äventyret, spännande...


Upp, upp, upp bar det sedan i en liten trevlig bur. Eller vad det nu heter. En liten utsiktsbubbla av glas med bekväma säten. Tyler var så välkommen som gäst, men han fick inte sitta uppe på sätena, hade dom sagt. Men det var inte aktuellt ändå. Han ville sitta så han såg så bra som möjligt. Och ja, det gjorde han ju därifrån sin golvplats.

Fem varv fick vi åka för en hundring. Det var det minsann värt! Tyler hade hur kul som helst. Och varje gång vi passerade påstigningsplatsen nere på marken vinkade folk i kön glatt till den knäppa hunden... ;-)

"Sh*t matte, vad litet allt blev därnere... Veeery straaaange..."

Vilket söndagsäventyr, va?

Hunden nöjd, matten nöjd..!

Duett

Two for the price of one... ;-)

Tyler fick följa med mig och jobba på TT idag, Tidningarnas Telegrambyrå, ledande nyhetsleverantör till svenska tidningar. Tidig, tidig morgon... *gäsp*

"Mycket tidningar att hålla reda på här, matte! Mycket nyheter och grejer!", sa Tyler.

Assistent Tyler hjälper gärna till. Han gillar nyhetspulsen, att det är lite liv och action och älskar att hänga på redaktionen.










"Fruktkorgen gillar jag skarpt också, kolla där finns visst något för en duktig jobbehund också, en tuggis till mig! Heja!", sa Tyler.

Sedan framåt eftermiddagen så är det dags för lite matte-stalking...




"Hallo? Halloj? Heeeej...? Ser du meeeej...?"





"Hallåååå! Du har sett mig va, matte?? Nu vill jag gå hem så nu får det vara slut på dom där nyheterna, tack!"

Stalker-Tyler kommer så här och parkerar vid skrivbordet med jämna mellanrum och ger mig sin värsta samvetesblick. Och till slut så är det ju dags att gå hem då ja...

Okej då.

Mammas gata

"Jag gick i ett kvarter idag som en gång var min hela värld ja..." (Promoe)

Vi har varit på långpromenad tvärs över stan, dagen i ära. Idag för exakt sex år sedan, 5 januari 2004, hämtades ju ett litet knytt på 6,8 kilo. Det var snö och kallt som nu, och jag kunde ha honom innanför jackan för att snabbt komma ut på dom många kissrundorna.

Och så här såg första koppelpromenaden ut... haha... Exakt samma plats...














Världen var jättestor för lilla valpen. Hans gummihöna med...

Och liten trötter slocknade snabbt igen efter alla äventyr med majsvälling i lilla goa magen... ;-)

Idag kräver han så mycket mer i tid och göromål. Vi har redan varit ute och pulsat två timmar i snön och så ska det bli lite pysselkväll senare med ett nytt skojsigt klurigt spel. Han vankar redan framför det och nosar på kartongen fast jag sagt att jag måste jobba lite till...