Film ska ses på bio

Bio för mig i Malmö är inte Filmstaden, utan Spegeln. Därför gick det an för mig att gå och se på premiären idag av "Män som hatar kvinnor". Bra så, heja Spegeln!

SF Bio har ju beskyllt Spegeln för att snedvrida konkurrensen genom att visa vissa filmer samtidigt som dom. Spegeln som drivs av Folkets Hus och Parker ska hålla sig på mattan med sitt smala kulturella utbud som de får kommunalt bidrag för... Snark gäsp...Tröttsamt...

Men hey, let's face it: Om man kan få se en och annan ny film på Spegeln och slippa popcornstivolit borta på Filmstaden så gör man ju tacksamt det! Alltså vi som vill se film i lugn och ro. Vi som vill att en film ska börja på den utsatta tiden utan att tvingas titta på massa reklam på superhög ljudnivå längelänge innan filmen börjar. Vi som redan tyst och försynt har öppnat vår lilla gottepåse och stängt av alla mobiler och håller flabben och ser på filmen. Vi som sitter kvar och läser alla eftertexterna.

Vi som ser de få nya filmer Spegeln visar samtidigt som Filmstaden är ju samma publik som går på Cinemateket på Spegeln. Vi är inte med och snedvrider någon konkurrens. Möjligen gynnar vi filmindustrin totalt sett, för vi hade kanske inte gått och sett filmen alls annars. Så ligger det till.

Sydsvenskan var där och gjorde en enkät med Spegelnpubliken, vilka vi var som var där idag första premiärvisningen av filmen istället för på Filmstaden. Jag sa att det var typ "Vi som älskar film" men ville naturligtvis inte intervjuas. Åh nä, journalister ska inte intervjua journalister... Min väninna Pia fick svara istället. Vad hon sa kan läsas i Sydsvenskan på söndag...

Filmen då? Jo den var faktiskt jättebra. Det luktar internationell succé det här, tycker jag. Den är bra och skickligt omgjord från boken.

Noomi Rapace äger förstås hela filmen. Hon gör rollen som datahackande outsiderbrud med sådan nerv och känsla att det till och med rycker i hennes kinder i vissa laddade scener. En min och ett uttryck man knappt borde kunna spela. Hon är helt enkelt Lisbeth Salander.

Övriga skådepelare gör också sina roller mycket bra (även om jag tänker på Beck när jag ser Peter Haber och undrar om det är Sven-Bertil Taubes dag på slottet ibland). Det är fantastiskt duktiga skådepelare hela gänget.

Det är två och en halv timme som går väldigt fort för att det är väldigt bra. Vissa scener kommer jag i och för sig på mig med att tänka att "det här måste man ha läst böckerna för att förstå allt av". Men de flesta har väl ändå läst böckerna, och jag tror absolut att även de som till äventyrs inte gjort det ändå är helt med i storyn och köper sånt som till exempel Lisbeth Salanders små tankeutflykter till sin barndom.

Och så är det ju det här med juridiken. Det är i USA som man får sin dom uppläst i en rättssal direkt så där som i filmens början. Vi gör inte så här, nej, här ska rätten mala och överlägga och meddelar sedan sin dom skriftligt två veckor senare. Dom som är intresserade får gå till rätten och hämta den och läsa, vassego. Inga muntligheter här inte. Möjligen kan det bli muntlig direktdom för en och annan snattare om det är ett enkelt och okomplicerat mål och domaren är på hugget.

Sånt stör jag mig på som jurist, såklart. För det bidrar till fortsatt spridd okunskap om hur det går till i våra svenska domstolar. På samma sätt som vi amerikaniserat oss av att ha sett för många tv-serier och många tror att dråp inte är avsiktligt (vilket det ju är i svensk rätt).

Men man kanske får köpa det om siktet redan är inställt på en internationell publik, eller va?

Tjuvstarter och vinster

Men Tyler då..!

Vi tjuvstartade visst lite här idag innan den stora riktiga semmeldagen imorgon. Malmös bästa och godaste fastlagsbullar finns ju minsann här på Öster. Så jag hoppade på kryckorna upp till köket och gjorde dubbel espresso till. Slurrp sa det i sängen där semlan väntade...
Nänä, bara skoja... Bilden är arrangerad. Han tjuvstartade inte på semlan. Tyler tar aldrig någonting oombedd. Man kan ställa en grillad kyckling eller värsta steken på golvet och gå ut en hel dag, han skulle aldrig nalla minsta bit. Men si, fotograferas av mig vill han inte! Mycket gärna av andra, men inte av mig. Jag får betala för att få knäppa bilder på honom. Och då är det ju bra att ha en semla att fresta med... Allt för bildens skull med gräddnos och allt! ;-)
Så delade vi fint på den sedan... Slurrp, dubbelslurrp sa det då...

Sedan myste vi ihop i sängen, min stadiga plats för närvarande med benet i högläge. Goaste gubben är bästa benstödet! Helt gratis och gärna, för han vill ligga där vid benet....
Snart är det dags att ta alla stygnen... Det går framåt en dag i taget här. Hoppelihopp!

Kanske vi slår till med en extra semla och firar en alldeles särskild semla imorgon..? Mäster-Semlan själv! För våra kära träningskamrater i ur och skur, Lena och "Semlan", var ju igår uppe i min gamla kära hemort Ljungby och tävlade och lyckades ta sig till elitklass i lydnad!!!

Det är ju värt hur många semlor som helst det..!!
Stort stort grattis och kramar från oss! Ses snart, hoppas vi!



Hoppelihopp!
Här är en som kan hoppa högt!
LP1 LP2 KORAD Energicas Bambi
Första pris lydnad kl 3
278 poäng


(Träningsbilder på Lena och Selma från i somras på Lomma BK)

Hundhealing

Dagens "hundhealare" - hund med goda läkkrafter till mitt ben - var Tylers lillebror Isak! Kärt återseende med många goda pussar! ;-)

Foto: Kristina Fagerström.

Vi mattar åt mumsfrukost med latte och fruktsmoothie.

"Inga hallon för mig tack!", sa Isak.








"Ostmacka, jatack!"

"Och gräddig youghurt... Mmm..."



Tack för idag! Härligt besök! Goa pusse-Isak! =)

Och så klok! Efter lite frukostvila bekantade han sig med Tylers nya smartsak! En låda att lägga klossar i, så kommer det ut godis!

Jag har förresten hört från säker källa (flera hundbutiker) att just ridgebackägare är storkonsumenter av Nina Ottossons grejer..!

Man fattar varför när man ser de djupa vecken i pannan och ivern att fatta och göra allt rätt direkt...

Påhälsning med tupplur

Dagens besökare började med en tupplur... Det var så spännande att komma in till storstan så det tog på krafterna bara det, tyckte lilla Heika... Är man bara sju månader är det ju omtumlande med alla intryck. Så hon knöt ihop sig på mattan så här sött och bara däckade direkt...
Julie och Hillevi hade förutom Heika-tösen med sig en fantastisk mumsig ostpaj, sallad och hembakat bröd... Mmm...



Så vaknade den unga damen och började inspektera sig runt pigg och vaken igen.

Morbror Tyler var inte hemma. Fritt fram i hans leksakslåda alltså..!

"Sliter sönder hans gamla fula apa..."


Tack för idag, allihopa! Mysigt med kelig gosig ridgebackvalp.

Bättre healing kan man ju knappast få... ;-)

Kevlarben

Efter en vecka på otroligt trevliga Ortopedavdelning 3 på Universitetssjukhuset UMAS i Malmö är jag nu hemma igen med min nya inre reservdel, min nya märgspik i underbenet.

Det här var den femte (och förhoppningsvis nu den allra sista operationen!) efter mitt tråkiga benbrott i januari förra året.

Allt har gått kanon, alla är så proffsiga och duktiga och snälla. Vi har verkligen en fantastisk sjukvård i Sverige. Som vanligt var ju också Kent med i ipoden som stöd när det var extra jobbiga stunder för en sjukhusrädd stackare som mig... (typ när det ska sättas epiduralblockad...ehhh...puh...)

Det känns mycket bra att vara hemma, även om jag såklart inte orkar så mycket nu första dagarna. Jag orkade iaf upp och skriva detta så jag kan hälsa och tacka för alla peppiga mail, sms, mms med mera. Tack tack tack, det har stöttat mig oerhört!

Tänk att en öppen fraktur är så komplicerade grejer..! Jag visste inte ens vad en öppen fraktur var när olyckan hände. Nu vet jag allt, typ...

Och så här ser en märgspik ut (känsliga får väl blunda...). Det här är den som byttes ut mot en ny grövre som ska ge mig en bättre säkerhet och hålla forever för allt mitt rännande i skog och mark med hunderiet och allt annat kul jag sysslar med. Det är med en sådan här man kan rädda komplicerade benfrakturer som min.

Ett litet (stort) mirakel va?
Den böjda grövsta delen ska vara uppåt och förankras uppe vid knät med skruvar genom hålen, den tunnare med skruvar nere vid fotleden. Allt i titan för en kevlarsjäl... ;-)

Mumsig Valentindag till er alla!

Ett... två... kör!

Vi tog oss en volt till travbanan idag. Det var ju V75 på Jägersro och det skulle väl vara lagom sysselsättning för en glad hund, tänkte jag. Här finns ju massor att titta på, full fart med stora vackra hästar och rena folkfesten!

Det tyckte Tyler visst var en mycket god idé han med. Han stretade in genom grindarna på klorna av upphetsning med sån fart och styrka att jag förmodligen inte behöver slipa dom nu på länge... Huja, han blev alldeles galen! Han var helt uppstissad redan ute på parkeringen, hörde väl alla röster och kände lukter. Han är ju så glad för lure coursing också så han trodde väl så klart att han själv skulle få vara med någonstans i något lopp. Ett tag var jag nästan rädd att han skulle ta sats och hoppa över staketet inne vid banan... Fick hålla hårt i kopplet!

Defilering på gång, hästar på väg in igen mot ett nytt lopp och Tyler är redo! Observera min helgardering med stryphalsband... Foto: Hillevi Kveum

Och alla ljuden på en travbana! Starten med sitt "Ett... två... kör!" Och så kommer dom dundrande alla hästarna med sulkyvagnarna efter sig... Och upploppsklockans "pling-pling-pling", och alla som gapar och skriker när hästarna kommer rusande med sina sista värsta krafter mot mållinjen... Tyler blev alldeles upphetsad och vild. Detta var ju bara för bra för att vara sant tyckte han nog! Han följde med blicken hästarna varv efter varv, lopp efter lopp, defilering efter defilering, och kollade på dom stora pampiga travhästarna när dom kom in i vinnarcirkeln efteråt ångande och rykande varma...

Men här har Tyler äntligen lugnat sig lite efter några lopp och sitter fint med skrynklad panna och pigga öron och glor på hästar som värmer upp. Kanske har han en vinnare i sikte? Foto: Katarina Pettersson.

Tylers lilla söta systerdotter Heika var också med och kollade på Jägersro. Ja, vilken höjdarplats för hundar, det tyckte hon med! Godsaker att mumsa på fanns det ju också gott om...

Gissa om det kraschlandades i fåtöljen när vi kom hem... Han knorrade sig till sömns direkt, Tyler. Helt slut av alla upplevelser och syner. Men han lyfte på huvudet som i trans när jag satte på tv:n och travprogrammet började... Där var det ju igen det där ljudet: "Ett... två... kör"!

Jag tror faktiskt inte han går upp mer idag... haha...

Bilarnas bil eller hundarnas bil..?

Det är iskallt och skånsk grötlera. Men träna hund gör man ändå ute på brukshundklubbarna. Det är bara att palta på sig och köra ut i bilen.

Lustigt nog verkar hundfolket i brukset visst valt sin favvebil, eller hur..? Det här skulle Volvo se... hehe... Visst borde det finnas hopp för svensk bilindustri? Volvo XC är verkligen hundförarnas bil! Den moderna traktorn för brukshunderi...

Två stick på ett kick

Idag har vi varit på Djursjukhuset för den årliga vaccineringen, både den vanliga och rabies, så vi kan arbeta på andra sidan Öresund om så behövs. (Eller åka på utställning kanske? haha...)

Tyler blir som han var som valp när han kommer till Djursjukhuset, kastar sig glatt och nyfiket fram och ska kolla precis allt. Han älskar att komma dit. Nu var det ännu roligare eftersom det är ombyggt och mycket större ytor att inspektera. Ännu gladvildare hund! Ett under att jag lyckades väga honom... Kolla, han har redan siktet inställt på något annat han vill vidare till...
En liten veterinärfavorit är han också, så god och mysig och snäll. Första sticket var han lite förvånad över, men efter det andra fick veterinären en puss (!).

Lite gott godis blev det också shoppat. Håller man sin matchvikt så fint som Tyler kan man ju få kalasa rätt ofta. Hjortgottis satt fint till eftermiddagsfikat sedan hemmavid. Smaka på mattes scones var inte så dumt det heller...

Om en tunnel i ljusets slut

Idag har Tyler varit hos sin kloka syrra Zelma och lärt sig springa genom tunnlar. Han, som gladeligen krälar i husgrunder och andra trånga naturutrummen i specialsök, har aldrig riktigt förstått vitsen med att krypa in i tygtunnlar och sånt om där inte finns något att söka efter. Om man bara leker, liksom...

Men idag i syrrans äventyrslab gjorde han både det ena och det andra bara för lek. Fast han ser alltid lite betänksam ut, typ som "vad ska det här vara bra för?". Han söker mig med frågande blick efter varje grej. Men riktigt kul hade han, hela eftermiddagen med syrran och sin nya lilla släkting, Heika.

Heika dänger på honom med tassen för att få leka och då och då lyckas hon faktiskt få fart på honom. Då blir det hopp och skutt och spring ett tag tills morbror får nog och låter moster Zelma ta hand om battingen...

Lite specialsökträning blev det också för Tyler. Jätteintressant att se doftspridning i vintervindar som tränger inomhus! Man ser direkt när han får något i nosen som ska följas upp från det håll vindfånget kommer...

Tack för idag allihopa i flocken! Mycket lärdomar om allt möjligt, som vanligt!