söndag, mars 21, 2010

Vals för satan med en hund

Åh, ännu en suddig konsertbild från mobiltelefonen... Men det är ju Kent och det är Vals för satan, så då är jag ursäktad... haha...

Underbar spelning i Malmö! Kent krossar allt... ^^

Jag är fortsatt dålig på bloggandet, men att jobba och träna min glada sökhund tar myyyycket tid.

Tyler håller noga reda på att han får sitt iaf, att han får jobba han med. Sin specialsöksträning kräver han särskilt noga. Innan nöjde han sig med att kånka fram "presenter" till mig, lägga saker i mitt knä vid skrivbordet där jag sitter och jobbar för att påminna mig om vad han vill. Men nu har han lagt till en finess, och jag blev lite paff första gången...

Han går helt enkelt in och sätter sig i badrummet! Han vet ju att det är där han ska sitta medan jag gömmer ut grejer, så då kan man ju lika gärna gå in där och sitta där, verkar han resonera. Häromdagen märkte jag inte att han lämnat rummet förrän efter en bra stund. Då hade han lagt sig på badrumsmattan... (för att det tog alldeles för lång tid innan jag fattade typ...)

Han kan verkligen få mig att dansa efter hans pipa, en vals för Tyler... ;-)

Här är han i gång med sin fina nos och jobbar sig genom vardagsrummet.

"Nu så har jag nog hittat något... Det här tyget på strykbrädan är det något skumt med..."

Det gömda preparatet är i detta fall en fem gånger fem centimeter stor bomullskompress med några yppepyttesmå bloddroppar, intorkat gammalt blod, preparat som varit lagrat en månad.

Han scannar först av rummet, sedan ser man hur han snävar in området. Han brukar börja pipa när vi kommer in på en radie av en meter på dom här minipreparaten. Men han ska alltså ända fram och "puffa", peka med sin nos. Och denna markering ska inte ske direkt på preparatet (eftersom det ju kan förstöras i ett skarpt läge), men strax ovanför. Därefter, när han gjort det, ska han frysmarkera, det vill säga sitta ner, och ge skall. Och då ska man kunna be honom att visa en gång till (för säkerhetsställande och exakthet). Det är lite pyssel, så det är tur att man har en envis gosse!


Frysmarkering med skarpt skall. "Här har jag hittat något, matte!", skäller ivrige Tyler på mig.

Duktig kille! Så, nu kan matten få ägna sig åt jobbande och Kent igen... haha...

3 kommentarer:

Lazzze sa...

Intressant! Skriv gärna mer om detta spännande ämne.

Klickade du in det från början, eller?

Ridgekatten sa...

Lazzze: Om Kent? Nä, skojade... ;-)

Tyler är upplärd på skolan med klicker från början i labbet på själva ämnena (blod/likvätska). Men frysmarkering tränade jag in separat utan klicker redan när han var valp, i andra situationer. Skall är också separat inlagt, men långt senare. Det var det sista jag lade in som förstärkning för fritt sök på långa avstånd (så att han kan jobba utan mig, typ efter en markering i patrullsök där man sedan släpper lös honom ut i terräng)

Ha det gott!
/Annette

Lazzze sa...

Nä för fan, skriv inte mer om Kent, hahaha...

Men gärna mer om specialsök.