Ulon-Hills Leo The First A'Savon

Här är han nu - Ulon-Hills Leo The First A'Savon. Den här killen har nu bott med mig och Tyler sedan augusti 2011. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag varit en "bad blogger" så länge nu. Det tar tid att träna två duktiga sökhundar, så är det bara. För naturligtvis går unge herr Savon i Tylers fotspår och utbildas i sökarbete.

Savon är döpt efter den legendariske boxaren Felix Savon, olympisk trefaldig guldmedaljör från Kuba. Och tro mig, den här gossen kan också boxas... haha... Klart man måste träna in det som ett kul trick med ett sådant namn!

Savon har varit med mig och Tyler i skogen sedan han var åtta veckor. Han gjorde sina första sökövningar 11 veckor gammal. De här bilderna är från hans allra första lilla "hitta-övning" i Klåveröd, september 2011. Sök är väldigt bra för att stärka det sociala samarbetet, både med föraren och med andra människor, de figuranter som den unga hunden ska ta sig ut till.  

Ja, så tränar man på, vecka efter vecka, och plötsligt är hunden snart ett år och jätteduktig på sök! Här tränar vi med Malmös SBK-avdelning, i början av juni 2012. Sök tar som sagt otroligt mycket tid. Särskilt om man ska hålla igång två hundar ja...

Tyler, 11, är fortfarande i arbete. Den här bilden är tagen på ett jobb han var ute på i somras. Han är en seg kämpe den här gubben, stark, envis och i prima kondition. Han är väldigt rolig att jobba med, en underbar arbetskamrat.

Här är Savon och jag vintern 2013. Ja, just det ja, vi har ju flyttat till Småland också! Här trivs vi toppen! Massor av skog och mark! Perfekt för sökhundsträning!

Savon har nu också hunnit tävla i sök tre gånger. Han gör mycket bra ifrån sig i sökrutan, där kan vi skryta med toppoäng faktiskt. Men sedan ska man ju klara ett lydnadspass också på en och samma tävlingsdag, och njaaa..., där har vi lite kvar att fila på. Så vi är tyvärr inte uppflyttade ännu från appellen. Vi hoppas att det kan bli av nu nästa år. Tävlingssäsongen tog slut för min del redan i augusti pga en retlig fotskada som dök upp och krävde operation och gips.

Men jag hann visst göra ett blogginlägg nu då, alltid något. Så nu är unge herr Savon äntligen presenterad på bloggen! 

Lägerliv

Tyler och jag har varit iväg på det årliga lägret med Eftersöksakademin, en härlig höjdpunkt varje år. I år var lägret förlagt till HundCampus i Hällefors i Bergslagen och där har vi ju varit en hel del förr, om man säger så...

Här är vi ute och går patrullstig. Tyler får gå och snoka och nosa längs en stig och jag får hålla koll på om han får upp nos på något som bör undersökas noggrannare. Läsa hund, som det heter.

Tyler är ganska tydlig i sina nosmarkeringar. Ganska envis också som synes. En ridgeback ju...

Det är bara att hänga på söknosen. I ett sånt här sök, eftersök, använder hunden ofta både spår- och sökteknik, lite varvat. Det viktiga i räddning/eftersök är att ta sig fort till fynd när det finns indikation på något, vad det än kan vara, som är av intresse för uppdraget. Tyler söker också både högt och lågt med sin nos, spårar om det finns spår, men sätter upp nosen ibland och söker av runt omkring också, sniffar efter nya spår i marken eller doftmolekyler uppåt så inget finns uppe i träd eller på höjder man passerar.
Här var det visst något upphittat på marken, en tröja. Kläder är viktiga fynd.
Och här är det vattensök. Tyler älskar vattensök, han söker gärna från båt också. Här är det strandkanten som väckt hett intresse och det blir fullt drag...
Hela hunden går ner i vatten. Matten stannar minsann kvar. För här blev det skallmarkering, här hittade han något igen.
Lite mys och belöning och eftersnack. Tyler blir så himla stolt när han hittar grejer. Jag med...
Förutom olika moment av spår (som t.ex. id-spår) och sök på land och i och ovanpå vatten från båt hade vi en dag med MSO (Managing Search Operations). Sista dagen hade vi också en avslutande övningsuppgift på tid. Här är det Tyler och jag som ska gå på och jag håller på och råddar med hans väst och tar emot instruktioner. Uppdraget: Tre försvunna kvinnor som inte mår så bra psykiskt, kommit bort från en utflykt med sina vårdare dagen innan. Således förmodat medtagna efter en natt i skogen, kanske också skadade.
Terrängen var ganska kuperad, mycket backar, buskage, skog, stigar. Och en hel rad av någon slags jordkällare, som vi kollar här.
Hej hopp, full fart, nu har han något...
En klädesplagg upphittad av herr Tyler!
Och en skadad kvinna en bit bort blir nästa fynd.
Här har Tyler hittat en scarf, mycket intressant...

Ja, så var dom upphittade till slut alla tre. Uppdraget slutfört och godkänt.
Och min fine kämpe, ja han skulle gärna ta en runda till...
Underbara Tyler, så kul att jobba med honom! Och vilken toppenvecka vi hade däruppe! Jag paddlade till och med kajak när vi var ute på sjösök... Unbelivable...

Ja så kul vi hade det! Tack till alla inblandade - andra deltagare, figgar, instruktörer, HundCampus och Eftersöksakademin! Vi kommer tillbaka - som vanligt!

Rös och ros

Den ivrige klättraren i farten igen... Här är vi ute i djupa skogen och tränar specialsök. Jag har gömt en mysko påse inne i ett stenröse. Först har jag gått patrullstig i slalom över området för att täcka in det i förhållande till vind och terräng, tills han plötsligt fick ett vindfång och visade att det fanns något därute. Jag fick en markering av "förhöjt intresse", den där typiska blicken jag får av honom, en titt på mig och så pekar han med nosen vart han vill. Då släppte jag loss honom på frisök, att leta sig fram själv till källan medan jag följer på avstånd.

Vi kom fram till ett stenrös och Tyler provade först att ta sig upp där för att komma närmare.
Sedan backade han ner, tog sig runt röset och gjorde skallmarkering där på andra sidan. På ett sånt här lite rörigt och småbesvärligt ställe vill jag gärna ha skallmarkeringen på lite halvlångt avstånd, att han markerar säkert var det är, men inte går hela vägen fram. Han verkar ha en slags inbyggd radar för att inte gå för nära, och det är jag mycket nöjd med. Han går aldrig helt nära direkt, även om han kan, utan stannar först på säkerhetsavstånd och gör en frysmarkering, d.v.s. blir helt stilla och ger skall i väntan på mig.
Jag ber honom sedan gå hela vägen fram och "slutmarkera". Kolla så försiktig han är... Det är verkligen jättekul att träna med en sådan här klok filur. Han har full koll på det mesta.
Ja sånt där håller vi mest på med nu. Och så spårar vi bruksspår. Och så tränar vi brukslydnad också, håller det igång. Här är vi på Burlövs BK i vårvärmen och slipar på fotgåendet på appellplan. Tyler går gärna fot på alla andra underlag utom just appellplansgräs... En helt otrolig spjuver i sådana sammanhang. Där är han mer intresserad av underlaget än att lyda mig haha...
"Och maskrosor är ju så mysiga..!", hälsar Tyler (a.k.a. Tjuren Ferdinand...)

Apa eller ridgeback?

Tyler - hur galen som helst...

En envis ridgebackgosse på sju år som älskar utmaningar. Svårt och klurigt ska det vara. På appellplan i lydnadstävlingar är han oberäknelig som få. Han kan momenten utmärkt, kan utföra dom på 10-poängsnivå (ja, faktiskt, till och med framförgåendet numera). Men si, att göra det på beställning när det begärs, det ska man inte förvänta sig. Inte ens om jag skulle utlova biff och märgben.

Men klättra och göra svåra saker, som att vara ute på specialsök timmavis, ja det kan man gärna göra för en liten bit korvusling... (jodå man ser korvbiten under armbågen)

För övrigt kunde vi ändå inte träna lydnad något vidare på appellplan ute på Burlövs BK idag som synes... Klafs, klafs...

Gott Nytt År!

Gott Nytt År från skogstrollen på Kullaberg!
Varför ska man segt klättra över mot nya äventyr när man kan hoppa..? hälsar Tyler.

Detta är vägen ner till Nimis, om någon undrar varför det står ett gult N där vid sidan av. Ska ni någon gång ta er till Ladonien så på med bra kängor och följ dom gula bokstäverna ner från Himmelstorps gård. Men kanske helst en lagom solig fin vårdag...

Höstpromenaden

Idag har vi varit på en härlig tur, SRRS Skånes ridgebackpromenad på Skäralid!

Jag beslöt att vi skulle hänga med på den långa rundan, 8 kilometer upp och ner i den vackra dalen i Söderåsens nationalpark. Det var ganska jobbigt första sträckan, eftersom det var frostiga löv på spångarna. Lägg till en 40 kilos vild, dragig hund som fortfarande tror att han är valp och blir sjövild i alla spännande miljöer...

Jag stukade ett lillfinger rätt illa redan på parkeringen kan jag avslöja...

Men sånt får ju inte stoppa äventyr!


Fröken Polkus är extremt "hemmavan" på Skäralid. Matte Åsa, som jobbar här, var dagens guide och tog oss runt. Jag fick låna och testa hennes midjebälte för min ystra sjuåring, och det var en hit, en sådan ska jag ha! Trodde aldrig det skulle funka på Tyler, men det gjorde det faktiskt.

Gott om spännande balansställen för dom fyrbenta. Men betalt vill dom gärna ha för sina konster, förståss. Köttbulle hit! Nu!!

Tyler spanande in att Polkus hade fått betalt... Och han väntade inte på sin matte nä...


Solen bröt fram så fint när vi hade kommit upp på bergskammen. Tyler hittade en pinne.

Polkus hittade också intressanta grejer...

"Måste kolla jag med...", sa Tyler. (Vad var det nu igen? Hjortkranium? Eller var det rådjur..?)

Naturen är så vacker så man nästan glömmer att det är deppe-november.

Tyler fick ett busryck och skulle leka med mig...

Åsa pekade över till Kopparhatten.


...och så var vi framme vid det magiska Hjortsprånget! Jag vågade bara ut halvvägs. Brukar inte banga för sånt här, men jag kände mig lite hungrig och mör, detta var ju efter typ sju kilometer, så nä tack, inte idag... Men en och annan travade modigt ut. Det är alltså stup på båda sidor den lilla stigen ut där. Jag gick till trädet på mitten efter staketet, sedan så lade jag i backen...

Tyler spanade på forsande vatten när rundan var slut, när vi gått nerför den branta backen ner till slutpunkten, och var tillbaka där vi började.

Sedan spanade han på korv resten av SRRS-träffen...
Mysig avslutning med korvgrillning och ännu mera trevligt hundprat. Tack alla för en supertrevlig dag! Särskilt tack till Åsa såklart!

Den här långa rundan vill jag gärna gå i vår också!

Ett Yeti-spår och jättesök

Får väl börja med det nyaste nytt (när jag bloggar så dåligt haha) och berätta att Tyler igår gjorde sin officiella debut i bruksspår på Hörby BK. Och det gick kalas, vi blev godkända med 178 poäng! Det räckte faktiskt till en fjärdeplats av 12 startande ekipage, just utanför prispallen.

Det är jag faktiskt nöjd med, med tanke på att vi bara tränat bruksspår sedan i somras. Jag har ju akut slagit över och bytt kurs i tävlingssammanhang från brukssöket efter anmärkningar om att "hund agerar för mycket på egen hand", det vill säga rusar iväg och markerar figgarna utan att jag hinner eller ens kan stanna honom med jämna mellanrum snyggt och lydnadsmässigt mitt på stigen, som man ska och måste för att få bra betyg.

Egensinnigheten och denna ivern är ju egenskap han har från sitt specialsök, och då kanske jag ska låta honom få vara mer på egen hand, som han får i bruksspår mer än i brukssök. Kanske är bruksspåret helt enkelt en bättre kombination med specialsöket, det är iaf mina tankar och gissning just nu.

Vi har också, förra helgen, hunnit med Hällefors och HundCampushelg! Upp för att fylla på med lite nyttig vidareutbildning och träning på allt möjligt. Jättekul, tycker både jag och Tyler!

Och efter 60 mils resa är det så skönt att göra sig hemmastadd på vårt favoritställe, underbara hundvänliga vandrarhemmet Älghornet! Tyler stretar och drar hela vägen in och till "sitt rum", där vi brukar bo.

Redan samma kväll körde vi sedan igång med teori och upplägg för helgen. Full fart under maxade dygn! Och på HundCampus drar han också runt som besatt. Vissa rum, som där labträning görs på plattformar och sökbanor, försöker han alltid glatt dra mig in i, vare sig vi ska dit just då eller inte...

En stor del av helgen ägnades åt Tylers eget specialsök, sök efter preparat av avlidna. Här är vi uppe på en stor vindsvåning som ska sökas av.

Ett första preparat hittas och markeras när vi patrullerar inne bland hyllorna. Men här finns kanske fler, så det är bara att leta på och söka av sektion för sektion. I den här situationen föredrar jag att jobba med honom i koppel, eftersom det annars kan vara svårt att med hänsyn till vinddrag och annat i ett sådant här tajt men stort utrymme (tajt för alla hyllor och gångar) vara helt säker på att alla sektioner blir exakt lika noga avsökta. Släpper jag honom lös på frisök, som ofta annars när jag ser att han har något i nosen, kan arbetet i ett sådant här fall sannolikt ta mycket längre tid.

Med kännarmin skrider han till verket igen in bland alla hyllorna. Det är jättekul att se hur han jobbar när han ringar in sina fynd!


"Här var det mer grejer, matte!" Tyler har hittat preparat uppe i en hylla som han stolt vill visa och markera.
Så var det Friskvårdsdags för alla! Det måste man ju också ha! Tyler såg lite fundersam ut först när han kollade vad Håkan höll på med. Men eftersom han är från Eskilstuna, Håkan, så kände vi oss såklart trygga! Tyler visade sig ha en liten ansträngning i nedre ryggdelen, förmodligen efter en rejäl vurpa i söket helgen dessförinnan. Det fixade Håkan till galant!

Håkans hund Märta går på doping. Ja alltså, hon söker och markerar dopingpreparat.

Läcksök stod också på schemat under helgen. Läcksök är bra träning i specialsök inte bara för att kunna söka läckor rent praktiskt, gas et.c., utan också för att hunden tränas med ännu en metod att alltid söka efter källan, där doften kommer som allra starkast ifrån. Nödvändig kunskap, vad man än har för grundinriktning i sitt specialsök, vilket ämne hunden är inställd på.

Trots att vi inte tränat läcksök en enda gång sedan vi gick grundutbildningen visste Tyler direkt vad det handlade om, utan minsta lilla påminnelse. Så jag befann mig plötsligt i en situation där jag åkte kana i mina gummistövlar i grustaget efter hoppeskutthunden! Han mindes allt och rusade glatt järnet mot alla läckor, så det var bara att hänga på...

Så var det dags att packa sig hem i hundcontainern söndag eftermiddag. Lång väg, mycket kentig sådan iaf! hehe

Massa höst tog vi som synes med hem också... Håhåjaja... Men den gör sig finare häruppe i Bergslagen än i Skåne va? Inte massa vindpinade slättland heller...