Racetrack ridgeback

I helgen har vi hunnit med allt utom hundträning typ...

Det var ju V75 på Jägersro, så det blev en sväng dit eftersom vi ändå var i Malmö. Omgången började bra, med min och brorsans säkra spik, favvekusken Lutfi Kolgjini och Sebastian K. Vi var sedan med nääästan hela vägen och jag gladdes så åt att ha plockat ut tiooddsaren Beastar i avdelning sex. Sedan kom då en avdelning till... Och vi, som så många andra flög åt hottahejti där... =(

Men det var kul som vanligt på Jägersro. Fullt av folk och mycket att göra för en pigg och glad hund.

Eftersom det var Olympiatravet var där extra mycket jippo och kuligheter också. Tyler blev bjuden på sin favorityoghurt av Skånemejerier, vaniljyoghurt... Mmm... Smaskens!

Och hästarna dundrade förbi lopp efter lopp. Spännande!

"Undras vad jaaag vinner? En köttbulle kanske?? Sitter jag så här fint på första parkett kan jag väl få lite utdelning, matte?"

På söndagen var det möte i koloniföreningen, det årliga stora mötet, med efterföljande obligatorisk lövräfsning och massa stök med att ställa i ordning saker inför säsongen. Tyler vilade så fint under körsbärsträdet bland snödropparna och betraktade mattens flit. Surade lite i största allmänhet över en helg utan sök...

Men vi är snart på banan igen i fullt race! ;-)

Vårtecken

Sedan några veckor tillbaka har jag sällskap i köket...

En liten prickig vårkompis! Man vet aldrig var han är, men rätt vad det är så dyker han upp igen. Jag ser honom någonstans varje dag. Ett vårtecken är han i alla fall!

"Ska jag fika eller ska jag vila en stund på hundens fina hjärtekudde..?"

"En fluga i soppan är väl ingenting mot lilla mej, tjohej!" =)


I dag såg jag årets första fjäril också. Två stycken faktiskt! En gul vacker citronfjäril svischade förbi när jag tränade brukslydnad med Tyler ute på Lomma BK (tränade barärmad, riktigt solvarmt och gott!). Och en vacker påfågelsfjäril (eller nässelfjäril?) satt på en grannes fönsterbleck...

Av naturliga skäl bommade jag att plåta fjärilarna. Jag menar, vad hade grannen trott om mig..??

Ja, ja. Jag får nöja med mig min lille vårkompis inomhus. En stor fet spindel satt utanpå köksfönstret i dag också. Men dom kvalar kanske inte in på vårlistan..(?)

Och så är jag förståss mycket nöjd med att Tyler är i toppform på lydnaden. Please låt det klaffa nu då i vår på tävling med höga poäng på alla delar samma dag... Snälla nyckelpiga ge mig tur!

Vals för satan med en hund

Åh, ännu en suddig konsertbild från mobiltelefonen... Men det är ju Kent och det är Vals för satan, så då är jag ursäktad... haha...

Underbar spelning i Malmö! Kent krossar allt... ^^

Jag är fortsatt dålig på bloggandet, men att jobba och träna min glada sökhund tar myyyycket tid.

Tyler håller noga reda på att han får sitt iaf, att han får jobba han med. Sin specialsöksträning kräver han särskilt noga. Innan nöjde han sig med att kånka fram "presenter" till mig, lägga saker i mitt knä vid skrivbordet där jag sitter och jobbar för att påminna mig om vad han vill. Men nu har han lagt till en finess, och jag blev lite paff första gången...

Han går helt enkelt in och sätter sig i badrummet! Han vet ju att det är där han ska sitta medan jag gömmer ut grejer, så då kan man ju lika gärna gå in där och sitta där, verkar han resonera. Häromdagen märkte jag inte att han lämnat rummet förrän efter en bra stund. Då hade han lagt sig på badrumsmattan... (för att det tog alldeles för lång tid innan jag fattade typ...)

Han kan verkligen få mig att dansa efter hans pipa, en vals för Tyler... ;-)

Här är han i gång med sin fina nos och jobbar sig genom vardagsrummet.

"Nu så har jag nog hittat något... Det här tyget på strykbrädan är det något skumt med..."

Det gömda preparatet är i detta fall en fem gånger fem centimeter stor bomullskompress med några yppepyttesmå bloddroppar, intorkat gammalt blod, preparat som varit lagrat en månad.

Han scannar först av rummet, sedan ser man hur han snävar in området. Han brukar börja pipa när vi kommer in på en radie av en meter på dom här minipreparaten. Men han ska alltså ända fram och "puffa", peka med sin nos. Och denna markering ska inte ske direkt på preparatet (eftersom det ju kan förstöras i ett skarpt läge), men strax ovanför. Därefter, när han gjort det, ska han frysmarkera, det vill säga sitta ner, och ge skall. Och då ska man kunna be honom att visa en gång till (för säkerhetsställande och exakthet). Det är lite pyssel, så det är tur att man har en envis gosse!


Frysmarkering med skarpt skall. "Här har jag hittat något, matte!", skäller ivrige Tyler på mig.

Duktig kille! Så, nu kan matten få ägna sig åt jobbande och Kent igen... haha...

Ansgar & Evelyne

OMG vad dålig jag blev på bloggeriet då...

Men det är mitt i very very viktig Kent-period så det lär kanske inte bli bättre heller... ;-)

Tyler får visa upp sig från sin bästa sida i stället med lite löööööööv... <3<3<3

Ojsan, här blev dom minsann tagna på sängen, Tyler och hans dam, lilla söta surbitchen Sunny. Hon är ganska sur på dom flesta hundar, men inte Tyler. Han är hennes mysiga favoritkille. Han vet att hålla sig på mattan (till skillnad från matten då haha...).

"Fy dig matte för att smyga så med kameran", sa Tyler och gömde sig så gott det nu gick... hehe...

Här blir herrskapet serverade lite mums på helgkvällen. Det vållade lite funderingar för herr Blyger. En stund i alla fall.












Men sedan kom dom på att delad glädje ju är dubbel grädde! ;-)

Mattens dubbla glädje närmar sig i helgen. Typ kräm och socker... hahahahahahahahahaha...