Idag testade jag också Tyler för första gången på appellplan på mina svaga ben. Vi åkte till Lomma BK i det soliga vädret när jag hade jobbat klart mina timmar.
Visade sig vara ett ganska riskabelt projekt - för Tyler blev så ivrig och glad så han blev alldeles galen. Sjukt snabb och rätt var han i alla moment också. Skulle kunna åka och tävla med honom imorgon alltså om så vore... Läggande under gång, framförgående, hinder, apport, inkallning... Allt gick som smort! Otroligt! Han var så villig att visa upp allt han kunde och hade allt rätt för en gångs skull. Annars är det ju alltid något som segar, typ som framförgåendet gjorde innan.
Det riskabla då? Jo, det var fläskläppen jag fick... Tyler har nämligen den lilla egenheten att han gärna hoppar upp helt vild och pussar till när han får jobba och träna och får beröm och blir superlycklig... Och det gör riktigt riktigt ont och jag var inte alls beredd (eftersom det ju var ett tag sedan...) Ett tag trodde jag att han hade knockat av en bit av en framtand för mig också. J-kla hund alltså!
Men det är ju roligt att se sådan glädje! Han har en otrolig arbetskapacitet och det var samma cirkus som vanligt efteråt. Åka därifrån var det inte alls tal om... Extra besviken på grund av sin klena matte som inte kunde träna mer än en sådan liten kort ministund.
Tog en sväng inom Lena också och kollade och gullade med "nytillskottet" - lilla Svea, 10 veckor, som Tylers träningskamrat Selma är stolt moster till. En ny liten stjärna i vardande!
Ja, vad ska man säga? Mys, mys... Livsfarligt att kolla valpar!!! =) Man har alldeles glömt dom där små hjälplösa snuttiga stegen dom tar och så bara plötsligt crash in i dimman och sova järnet till nästa vakenstund... Inte alls som den där vuxna självständiga "stalkern" som ligger och åmar sig och kräver att vi ska göra något just precis nu... Nu kommer han och lämnar en påtryckningspresent i knät på mig också... Aaajj!
Foto: Lena Werner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar