Sängträning

Tyler får också utbildning under min sjuktid. Det kan man inte fuska med, nä, även om man är tvångsförvisad inomhus med det brutna benet i högläge för det mesta.

Här tränar vi blod- och liksök med inriktning på nära markeringsarbete. Linan med olika kompresser med varvade preparat och blindprov dras fram och tillbaka. Kompresserna byter man lätt ut med klädnyporna.

Man får ha sina små trick eller va? =)



Duktig kille, nära markeringar med skall!

Ja ja, snart är vi väl utomhus igen i skog och mark... Lagom till lite vårvärme... *längtar*

Det går stadigt framåt här i alla fall. Idag har jag varit på benkoll med röntgen och hela spelet på UMAS och det såg braaaaa ut och nu får jag äääääääntligen börja släppa så försiktigt på kryckorna, yes yes heja mej!

Tyst smartprat

Jag utnyttjar min långa tråkiga sjukskrivningstid till språkutbildning. Äntligen har det blivit av att plugga teckenspråk! Det har jag velat lära mig så länge, men det har inte blivit av förrän nu.

Jag är helt stuptrött efter mina små färdtjänstutflykter till skolan (har ju sjukresor ett tag till i och med benet). Det snurrar i skallen av alla nya tecken, kunskaper och grammatik. Man koncentrerar sig verkligen max när man läser av tecken och ljudbilder. Det är en sådan anspänning att det inte kan jämföras med att lära sig andra språk. Tappar man bort sig i bilderna av allt det man ser och läser på händer och ansikte är man helt borta... Så är det ju inte med andra språk när man använder sina öron också. Här hjälper inga öron!

Det är fascinerande med tystnaden också. Vi sitter där och pratar och pratar med våra händer i luften i ett tyst klassrum och i salen bredvid pågår samtidigt sångkurser. Ett udda ljud som sipprar in till vår tysta värld.

Och det är så roligt! Och teckenspråket är så smart! Ett enkelt handtecken kan säga så mycket om tempus och böjningsformer. Man kan säga så mycket med bara ett tillägg av ett paff-, happ-, eller hu-tecken, tecken för olika hjälpverb. Fiffigt!

Nu kan jag hela handalfabetet och massa ordtecken. Hej vad det går! Eller happ vad går! ;-)

Smart pratradio

I lööööv P3. Jag lyssnar alltid på P3. Dygnet runt. P3 har allt i en enda röra - allvar, humor, musik. Även om det naturligvis finns ett och annat program jag kastar mig på avstängningsknappen för (läs: Pang Prego).

Var någonstans annars än i P3 kan man få höra så mycket oväntade och bra grejer? Mina morgnar delar jag med "Morgonpasset i P3", som numera rattas av trion Martina, Hanna och Kodjo. Varje morgon gästas de av allt från kändisar till höga tjänstemän. Och man ska inte låta sig luras av den lättsamma P3-tonen med skratt och flams. Programledarna lyckas verkligen få ur sina intervjuobjekt även "the hard core", vilket återigen bevisades denna morgon när länspolismästare Carin Göthblad gästade.

Man kan liksom inte backa för närgångna nosiga frågor om polisers arbetsklimat och fördomar, om "apajävlar", polisiärt övervåld, nödvärn, medborgargarden och bovar och banditers anpassning till samhället när man just suttit och pratat om sin passion för marsvin och råttor...

Det är något visst med P3. Lättsamt format kan ge mer än tunggung och allvar. Seriösa allvarliga pratkanalen P1 borde klippa från P3 så att alla får höra det allvar som vaskas fram.